Advokat Astrum

Skärpta och förbättrade regler om arbetskraftsinvandring (prop. 2021/22:134). Ändringarna gäller fr.o.m. den 1 juni 2022.

1,Ett nytt uppehållstillstånd införs för vissa högkvalificerade personer som vill söka arbete eller undersöka förutsättningarna för att starta näringsverksamhet i Sverige.

Ett nytt uppehållstillstånd på högst nio månader införs för vissa högkvalificerade personer som vill söka arbete eller undersöka förutsättningarna för att starta näringsverksamhet i Sverige. Uppehållstillståndet gäller tredjelandsmedborgare som har slutfört studier som motsvarar en examen på avancerad nivå, har tillräckliga medel för sitt uppehälle under tillståndstiden och för att täcka kostnader för sin återresa samt har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.

 

Om en utlänning under tillståndstiden blir erbjuden ett arbete eller avser att faktiskt börja bedriva näringsverksamhet i Sverige ska han eller hon ansöka om ett uppehållstillstånd för arbete eller för att bedriva näringsverksamhet. Ett sådant tillstånd kan sökas och beviljas medan utlänningen befinner sig i landet. Det är möjligt att arbeta under handläggningstiden för en efterföljande ansökan om uppehållstillstånd för arbete, utlänningen är alltså undantagen från kravet på arbetstillstånd under handläggningstiden för det nya tillståndet.

 

Det finns inte något krav på att en utlänning ska söka en viss typ av arbete eller etablera en viss slags verksamhet för att beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Det finns alltså inte något krav på att personen måste hitta ett s.k. högkvalificerat arbete när han eller hon väl befinner sig i Sverige.

 

Om en anställning inte påbörjats inom fyra månader från det nya tillståndets första giltighetsdag kan det finns grund för att återkalla tillståndet.

 

Utlänningar som beviljas det nya uppehållstillståndet kan inte ta med sig sin familj. Om utlänningen däremot hittar ett arbete eller startar en näringsverksamhet och beviljas uppehållstillstånd på någon av dessa grunder kan även hans eller hennes familjemedlemmar beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning.

2. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete behöver inte återkallas vid ringa fall av avvikelse eller om en återkallelse med hänsyn till omständigheterna inte framstår som skälig.

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete behöver inte återkallas vid ringa fall av avvikelse eller om en återkallelse med hänsyn till omständigheterna inte framstår som skälig.Lagförslaget ämnar kodifiera de så kallade Luciadomarna (MIG 2017:24 och 2017:25), som slog fast att mindre misstag inte ska leda till utvisning och att en helhetsbedömning ska göras vid prövning om förlängt uppehålls- och arbetstillstånd.

Möjlighet att avstå från återkallelse vid ringa fall av brister, gäller oavsett om arbetsgivaren gjort en självrättelse eller om bristerna upptäcks av Migrationsverket. Ringa fall skulle t.ex.kunna handla om att en utlänning har fått lön under kollektivavtalsenlig nivå med några hundra kronor eller en lön strax under försörjningskravsnivån under en kortare tid. Ringa fall ska även omfatta situationen när utlänningen inte inom fyra månader från tillståndets första giltighetsdag påbörjat arbetet eller att en försäkring inte tecknats från första dagen, exempelvis om arbetstagaren inte har hunnit få ett personnummer.

Det ska alltid göras en bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet för att avgöra om det är fråga om ett ringa fall.

3. Ett anställningsavtal ska krävas för att arbetstillstånd ska kunna beviljas.

Ett krav på anställningsavtal för att beviljas ett arbetstillstånd bör i praktiken innebära att arbetskraftsinvandraren behöver bifoga ett skriftligt avtal till sin ansökan, såvida han eller hon inte på annat sätt kan visa att det finns ett sådant avtal.


Skillnaden jämfört med regelverket innan den 1 juni 2022 var att det endast krävdes ett icke-bindande anställningserbjudande.

4. Arbetsgivare kan åläggas en skyldighet att anmäla om anställningsvillkoren ändras och blir mindre förmånliga.

Ett urval av arbetsgivare omfattas av en straffsanktionerad anmälningsskyldighet om något av de anställningsvillkor som har betydelse för arbetstillståndet försämras i förhållande till de uppgifter som legat till grund för beslutet om arbetstillstånd. Migrationsverket kommer rikta ett sådant krav mot de branscher och arbetsgivare där behovet är som störst. Det är alltså Migrationsverket som kommer få besluta vilka arbetsgivare som ska åläggas en anmälningsskyldighet. Försämrade anställningsvillkor för en arbetskraftsinvandrare bör anmälas till Migrationsverket senast en månad efter det att de börjat tillämpas.

 

Om arbetsgivaren under tillståndstiden har anmält försämrade anställningsvillkor och Migrationsverket inte har invänt mot dessa, ska denna bedömning normalt gälla även vid en ansökan om förlängt tillstånd, under förutsättning att villkoren även i fortsättningen bedöms uppfylla kraven i 6 kap. 2 § första stycket UtlL.

5. Arbetsgivare får föreläggas vid vite att lämna skriftlig uppgift till Migrationsverket om de villkor som gäller för utlänningens anställning.

Migrationsverket kan förelägga en arbetsgivare till en utlänning som beviljats arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring att lämna skriftlig uppgift om de villkor som gäller för utlänningens anställning. Ett sådant föreläggande ska få förenas med vite.

6. Ett försörjningskrav införs vid anhöriginvandring kopplat till utländsk arbetskraft.

För att en familjemedlem till arbetskraftsinvandrare ska få beviljas uppehållstillstånd ska det krävas att utlänningen kan försörja sig själv och den anhörige. Detsamma ska gälla för en familjemedlem till en s.k. spårbytare, i de fall familjemedlemmen ansökt om asyl. Försörjningskrav för familjemedlem till arbetstagare införs med syftet att harmonisera lagstiftningen. Försörjningskravet finns redan för andra ärendekategorier, såsom vid anhöriginvandring till en svensk medborgare eller till någon med permanent uppehållstillstånd i Sverige. Försörjningskravet har dock inte förenats med ett bostadskrav för arbetskraftsinvandrare.

 

Om det finns särskilda skäl ska undantag från försörjningskravet få medges helt eller delvis.

 

Försörjningskravet ska inte gälla vid prövning av en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd. I enlighet med det som gäller enligt de allmänna reglerna ska någon ny prövning av försörjningskravet därmed inte heller göras vid prövningen av en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd. Det innebär att något försörjningskrav inte ska ställas upp när en utlänning t.ex. ansöker om förlängt uppehållstillstånd som familjemedlem.

Andra förändringarna som gäller fr.o.m. 1 juni 2022:

• Brottet organiserande av människosmuggling utvidgas så att även tillstånd som har utfärdats på grundval av osanna uppgifter omfattas.


• Den nuvarande begränsningen av den sammanlagda tillståndstiden för arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring tas bort. Detta innebär att en individ som beviljats arbetstillstånd under en period av sammanlagt fyra år (inom en sjuårsperiod) kan beviljas ytterligare arbetstillstånd utan ”särskilda skäl”.


• Möjliggör utfärdanden av nationella viseringar (D-viseringar) för personer som planerar att resa utomlands medan de har pågående förlängningsansökningar och där arbets- och uppehållstillståndet löpt ut. Det blir möjligt för arbetstagare med utgångna arbetstillstånd och med pågående förlängningsansökningar att kunna resa utomlands i arbete eller privat, och kunna resa tillbaka till Sverige med en nationell visering. Visering kan utfärdas av Migrationsverket innan utresa.


• Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juni 2022. Något behov av övergångsbestämmelser bedöms inte finnas. Bestämmelserna tillämpas utan undantag vid prövning som sker från och med den dag då de träder i kraft. Det innebär bl.a. att om Migrationsverket före ikraftträdandet har avslagit en utlännings ansökan om förlängt arbetstillstånd, ska Migrationsdomstolen pröva ett överklagande utifrån de nya reglerna som reglerar förlängning av tillståndstiden för ett arbetstillstånd. Domstolen kan i en sådan situation behöva anvisa parterna vilken ytterligare utredning som behövs (jfr MIG 2007:31). Huruvida domstolen som första instans kan göra prövningen utifrån de nya bestämmelserna får emellertid avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.